Osgood Schlatter

Osgood Schlatter är en växtrelaterad överbelastningsskada av infästet av knäskålssenan mot underbenet tibia som drabbar i snitt 1 av 10 ungdomar inom idrotter. Besvären innebär primärt en belastningsrelaterad lokal smärta vid knäbelastande aktiviteter och i området kan även en svullnad och benpåbyggnad ske. En stor riskfaktor är tidig idrottsspecialisering som ger en fyra gånger högre risk att utveckla besvären.

Tidigare har man antagit att besvären går över på egen hand inom 12-18 månader, trots att ingen data har funnits som visat på just det påståendet. Nyligen genomförda studier har bestridit detta påstående och har visat att upp mot 60% av alla individer med Schlatter har kvarstående smärta i området efter 4 år från diagnos. Utöver detta så hade de även en nedsatt knäfunktion, nedsatt styrka i muskulatur runt knäet och en nedsatt livskvalité. Den nedsatt styrkan och funktionen verkar sedan kvarstå trots att symtomen från området har försvunnit eller minskat.

Tidigare har det inte funnits specifika studier som kontrollerat effekten på interventioner då man antagit att besvären går över på egen hand. Då detta inte stämmer har en nyligen publicerad studie kontrollerat effekten på aktivitetsanpassning och ett styrketräningsprogram med fokus på knä genomförts, där en sammanfattning av den kommer i nästa inlägg.

Hur ska man då lägga upp en rehabilitering av Osgood Schlatter? Tidigare så har rehabiliteringen i grova drag bestått av acceptans med utgångspunkten att smärtan går över efter 12–18 månader, vilket dock visat sig i många av fallen inte stämma.

Numera kan man säga att rehabiliteringen består av 2 delar: Aktivitetsanpassning och knästärkande rehabiliteringsträning.

Aktivitetsanpassning

Aktivitetsanpassningen innebär att man anpassar aktiviteterna som provocerar till en nivå där personen kan fortsätta med aktiviteten med acceptabla symtom som ej begränsar dem. Det kan innebära att man skiftar aktivitet, minskar längden på träningspass, minskar antalet pass, avstår vissa moment som provocerar med mera. Detta är en individuell anpassning som görs i samråd mellan patienten, terapeuten, föräldrar och tränare utifrån patientens individuella förutsättningar.(1)

I största möjliga mån vill man undvika att totalt avstå aktiviteter då detta ökar risken för en reaktion eller ny skada då man ska komma i gång med aktiviteter igen. Just en för snabb stegring av aktiviteten är en riskfaktor för nya skador och därför är det av största vikt att göra en gradvis stegring där man undviker plötsliga stegringar av belastningen.(2)

Rehabilitering

Utöver aktivitetsanpassningen som nämndes i föregående post så bör rehabiliteringen även inkludera ett progressivt stegrat träningsprogram vars syfte är att bibehålla och förbättra den muskulära styrkan, explosiviteten och uthålligheten i muskulaturen runt knäet

Träningsprogrammet bör individanpassas i samråd med din terapeut men ett exempel på ett stegrat program från studien visas ovan. Under träningsprogrammet tillåter man ofta att lättare smärta får förekomma om det är inom acceptabla gränser vilket brukar räknas som under 3 på en 10-gradig skala och minimal reaktion efteråt. (1)

1.     Rathleff MS, Winiarski L, Krommes K, Graven-Nielsen T, Hölmich P, Olesen JL, et al. Activity Modification and Knee Strengthening for Osgood-Schlatter Disease: A Prospective Cohort Study. Orthop J Sports Med. 2020 Apr;8(4):2325967120911106.

2.     Blanch P, Gabbett TJ. Has the athlete trained enough to return to play safely ? The acute : chronic workload ratio permits clinicians to quantify a player ’ s risk of subsequent injury. Br J Sports Med. 2015;(April 2016):1–5.